Nyanländ, "jetlagged" och förväntansfull

Efter en ganska stressig och knapp förberedelseperiod hemma i Sverige först med "försvunnet" pass på Thailändska ambassaden och visumansökan OCH det faktum att jag nästan missade flyget från Zürich till Bangkok, är jag äntligen här - i Mae Tsot. En stad i norra Thailand som ligger cirka 7 km från gränsen till Burma eller Myanmar som är det officiella namnet.

Igår landade jag i storstaden Bangkok, som faktiskt påminde mig en del om att komma till Mexiko City. Många likheter. En av skillnaderna var att jag kände mig förvånansvärt trygg hela tiden, bland annat när jag tog en taxi till den stora busstationen "Moshit" en halvtimmes färd från flygplatsen. Väl där strosade jag runt lite för att känna in vibbarna från staden och människorna. I väntan på den lyxiga nattbussen passade jag på att skaffa mig ett simkort till mobilen med ett thailändskt nummer. Thailändarna är precis som jag hade hört grymt hjälpsamma, och det var häftigt att iaktta alla buddhistiska munkarna som gick förbi mig hela tiden. Även fast de ser väldigt koncentrerade ut, så var det faktiskt en som gav mig en blinkning. Hahaa! Det jag gillade med Bangkok var allt liv och rörelse och precis som i Mexiko blev jag glad av alla galna färger på exempelvis hus och taxibilar. Allra roligast var nog när (i princip) alla thailändarna helt plötsligt reste på sig i väntesalen, där jag satt, för att göra honnör till Kungen. Efter en skön natts sömn på den galet dekorativa bussen (allt var i babyrosa och lila) kom jag alltså fram till Mae Tsots busstation runt 05.30 på morgonen och åkte sedan vidare i en "tuc-tuc" i ca 10 min till mitt nya hem - SYCB:s kontor.




Även fast jag sovit en större del av dagen har jag redan hunnit bekanta mig med några av deltagarna och även med några av de som jobbar på kontoret. Dock är det bara kvinnor som bor och som får sova över här i huset. Här kommer jag alltså att bo dem närmaste sex månaderna. Galet!! Även fast jag kände att det var lite tidigt att åka från Sverige, igen, känns det jättebra att vara här. Förutom att det är ett väldigt spännande praktikprojekt har jag ju faktiskt aldrig rest till Asien tidigare.





Trots enkelheten i huset finns här allt jag behöver för att trivas. Jag delar för tillfället rum med en av deltagarna och Therese som snart ska avsluta sin volontärperiod och som ska introducera mig i arbetet. Just nu är jag mest förväntansfull och sugen på att bekanta mig mer med deltagarna och staden. Efter en god lunch som två av deltagarna ansvarade för, enligt en ordningslista, gick jag ut på en på en liten promenad (finns inga trottoarer så man får passa sig för trafiken), men jag kommer så småningom att vilja upptäcka staden med omnejd, på cykel.

Det var allt för nu, och jag hoppas verkligen att du vill följa mig på min resa, här på bloggen.

Massa kramar!